Thailand - tio dagar
Sista oktober kom vi iväg på våran resa. Vi flög från Köpenhamn till Bangkok utan mellanlandningar, resan tog ca tio timmar. På en gång förstod vi att vi kommit till en mycket stor stad. Flygplatsen var full med människor, som antingen kommit precis som vi eller också skulle de ge sig därifrån. Vi satte oss i en taxi, som vi mer eller mindre blivit påtvingade, och var så på väg genom Bangkoks trafikvimmel till vårt hotell. Det var skönt att komma in på hotellet för där var det lugnt och trivsamt.

Vi tillbringade fyra dagar i Bangkok. Vi vandrade runt och fick uppleva en stad med mycket mycket folk, ännu fler bilar och mopeder och en förskräcklig massa oljud och luftföroreningar. Vi var extremt trötta på kvällarna när vi tillbringat en dag i Bangkok så ni förstår att det var en befrielse att få slänga sig på sängen i vårat hotellrum. Den fjärde dagen åkte vi till Hua Hin, en liten semesterort 22 mil söder om Bangkok. Det tog fyra timmar med buss att ta sig dit. Här möttes vi av en betydligt lugnare och trevligare tillvaro. Vi tog in på ett guesthouse, som ägdes av en australiensare och en nya zeeländare. Det var ett mysigt ställe med många trevliga människor. I Hua Hin njöt vi av god mat och öl samt tog det lugnt på stranden. Vi prövade även lyckan på ett av många skrädderier, där vi lät sy upp skjortor och en kjol. Resultatet blev så småningom väldigt bra.

Australien - tre månader
I mitten av november bar det av till Perth i Australien. Vi hade inget emot att lämna Bangkok och Thailand bakom om oss. För vi hade en hel del att smälta därifrån, trots att vi bara varit där i tio dagar. När vi landade i Perth var kontrasten slående. Flygplatsen var i det närmaste tom på folk och utanför dörrarna kunde man inte skåda en enda bil. Vi fick själva leta upp flygbussen som skulle ta oss till Perths centrum. Vädret var underbart, 16 grader, klarblå himmel och vinden lekte lite förstrött i palmträdens blad. Vi kände på en gång att det här kommer att bli bra. Perth är en mycket vacker stad. Välordnad, ren med trevliga människor. Pubar med god och billig öl. Australien har en hel del öl som är mer än drickbara. Emu Bitter, Matilda Bay, Coopers Sparkling Ale... m.m. Perth är bl.a. känd för sina svarta svanar som simmar i Swan River och Kings Park. Kings Park är en magnifik botanisk trädgård som ligger på en kulle på ungefär en halvtimmes gångavstånd från centrum. Där kan man ströva omkring och bara njuta av alla träd och växter. Vi köpte busspass i Perth. Med det kunde vi resa upp till Darwin med hur många stopp vi så önskade på vägen. Det är ca 400 mil att tillrygalägga så det görs inte i en handvändning precis. För oss tog det en månad.

Vi stannade först i Monkey Mia där vi skulle se på vilda delfiner. Delfinerna, som var som mest sex stycken, kom insimmandes till stranden flera gånger om dagen, där vi turister kunde beskåda dem på mycket nära håll. Man kunde till och med klappa dem. Resan fortsatte sedan till Coral Bay som verkligen är ett bra ställe om man tycker om att snorkla. För bara 30 meter ut från stranden ligger ett korallrev med hur mycket fiskar som helst. Det fanns ingen begränsning i former och färgkombinationer. Det var mycket vackert. Därefter var det inte så långt till Exmouth. Där mötte vi våra första kängurur, så det blev en hel del bilder. Det var under en tur ut till en nationalpark. Vi hade tillsammans med ett annat par hyrt en bil för en dag för att ta oss ut dit. Även här fanns framförallt en bra strand för snorkling. Under denna dag fick vi även se våran första emu, men det var inte på så nära håll som den emu som sedan dök upp på campingen.

Från Exmouth åkte vi till Karratha och Dampier. Från Dampier skeppas stora mängder malm och salt. Karratha ligger bara 20 minuters bilväg in från kusten och har byggts upp som en sovstad för de människor som arbetar i Dampier. Vi bodde i Karratha på ett litet vandrarhem med en hel del underliga typer, men de var rätt så roliga att umgås med, i två dagar i alla fall. På den här breddgraden började temperaturen krypa sig närmare fyrtio grader. Man är inte speciellt handlingskraftig under sådana förhållanden. Andra dagen åkte vi till Dampier där vi åkte ut med ett gäng som ägde en gammal pärlfiskarbåt. Så vi fick verkligen se Dampier från sin rätta sida, nämligen havet. Därifrån fortsatte vi sedan till Broome, en pärlfiskarstad, sedan vidare till Kunnanurra, där vi stannade i två dagar och genomled två ”över fyrtio graders dagar”, dvs vi gjorde nästan ingenting. Därefter till Katherine och sedan upp till Darwin. Mellan Katherine och Darwin åkte vi genom Kakadu Nationalpark. Vi gjorde bl.a. en båttur på Yellow Water där vi fick uppleva ett rikt fågelliv samt se två saltvattenkrokodiler, det är verkligen magnifika djur.

Från Darwin styrde vi kosan till dem centrala delarna av Australien - Alice Springs. Där åkte vi med en organiserad tredagarstur till Uluru (Ayers Rock), Katatjuta (the Olgas) och Kings Canyon. Det var en mycket bra resa. Uluru var en fascinerande klippa mitt ute i ingenstans. Vi klättrade även upp dem 348 metrarna. Det var tungt och mycket mycket varmt. Vi vandrade i Katatjuta och sov en natt ute i ”the real outback” innan vi sista dagen vandrade i Kings Canyon. När vi kom tillbaka till Alice Springs åkte vi sedan påföljande dag till Adelaide. Det var våran längsta resa med buss, det tog oss 22 timmar att avverka de 155 milen.

Efter en och en halv månad med över 35 graders värme mötte vi nu i Adelaide ett betydligt svalare klimat. Det var omkring 20 grader och, vi skäms nästan att säga det, vi gick omkring och småfrös lite. I Adelaide tillbringade vi nio dagar, vi bodde på ett trevligt vandrarhem där det ingick äppelpaj med vaniljglass som kvällsfika. Adelaide blev vi också förtjusta i. En stad på drygt en miljon invånare med ett trevligt centrum, många uteserveringar och fina parker att ströva i. Här firade vi jul. Vi gick bl.a. på kvällsmässa på julaftonskvällen. Juldagen firade vi genom att ligga på stranden! I Adelaide köpte vi en bil som vi sedan färdades med den sista tiden som återstod av vår resa i Australien. Det var en Toyota Corolla från 79. Mörkgrön med grått vinyltak.

Från Adelaide åkte vi upp till Barossa Valley och provade lite viner. Sedan fortsatte vi mot Melbourne via ”the great Ocean Road”. Vi hade lite otur med vädret så vi fick bl.a. fira nyår på en tyst, kall och regnig campingplats, där det bara var vi som ville vara uppe och vaka in det nya året. I Melbourne började solen skina igen och vi värmdes så småningom upp. Här besökte vi bl.a. svenska kyrkan och mumsade i oss svenska kanelbullar och läste svenska tidningar. Utanför Melbourne, i Kooyong, tittade vi på en förturnering till Australien Open. Vi fick beskåda bl.a. Edberg, Courier, Chang och Agassi. Från Melbourne åkte vi till Canberra via Snowy Moutains. I Snowy Mountains tältade vi toppen av Australiens högsta berg, 2228 meter över havet. Det var alldeles vindstilla och vi fick njuta av både en vacker solnedgång samt uppgång. I Canberra, landets huvudstad, besökte vi parlamentshuset. En ståtligt bygge. I Canberra besökte vi även en informationshall som hade en mycket proffsig redovisning på hur staden hade uppförts och tankarna hos arkitekten som satt allting på pränt.

Efter Canberra väntade östkusten. I och med att vi skulle flyga ut från Sydney sparade vi det till sist och åkte sålunda förbi Sydney på vägen upp. Austaliens östkust är betydligt mer tätbefolkad än väskusten och det är även hit som dem flesta turisterna söker sig. Det kunde tydligt märkas på att alla priser för övernattning var betydligt dyrare och svårare att få tag på. Många ställen var fulla. Vårt mål var att komma upp till Arlie Beach. Där visste vi att det skulle gå att komma ut till stora Barriärrevet. På vägen upp stannade vi bl.a. i Byron Bay, Surfers Paradise, Brisbane, Rockhampton samt några andra mindre ställen. Väl uppe i Arlie Beach tog vi en dagstur ut på barriärrevet. Där gjorde vi två dyk på detta fantastiska rev. Korallrevet var mycket vackert och det fanns hur mycket som helst att titta på. Vi dök inom en liten lagun där det som djupast var 14 meter. På tio meters djup var det fortfarande plus 29 grader varmt! Det fanns ingen anledning att ha någon våtdräkt där inte. För oss var det verkligen en upplevelse som vi sent kommer att glömma. Vi stannade i Arlie Beach några dagar och tog det lugnt, njöt av solen, badade och spelade några set tennis på ”halfcourten”. Därefter styrde vi kosan söderut igen. Vi var lite oroliga om bilen skulle orka de 190 milen ner till Sydney, men den var säker gamla Bettan så vi kom dit så småningom.

På vägen ner gjorde vi ett längre stopp i Newcastle, där vi bodde oss en familj som vi träffat på en campingplats tidigare under vår resa. De visade oss runt i Newcastle som låg vackert vid kusten med många fina stränder på gångavstånd från centrum. En dag åkte vi upp i Hunter Valley, som är Australiens andra kända vindistrikt. Här provade vi en hel del viner och köpte även med oss en låda med gott och blandat. När vi väl kom fram till Sydney hade vi en tio dagar kvar i Australien innan vi skulle flyga över till Nya Zeeland. Vi bodde på ett vandrarhem i Manley, som ligger strax norr om Sydney. Här var det perfekt att bo speciellt då vi också hade en bil att parkera, i Sydney hade det nästan varit omöjligt. Från Manley går det dagliga färjor in till hjärtat av Sydney. Vi köpte oss ett veckopass som berättigade till fritt antal resor på bussar, tåg och färjor. På vägen in till Sydney med färjan åkte man förbi det ståtliga och omtalade Operahuset. De vita seglen vajar majestätiskt i vinden. Seglen på operahuset är belagda med keramikplattor från Höganäs, Sverige! Sydney är också en trevlig stad att strosa omkring i. Vi prövade caféer och pubar. Vandrade runt i Queen Victoria Building och tittade på alla affärer och njöt av atmosfären där inne. Tillbringade en förmiddag i Sydney Acquarium, tittade på utsikten från det höga tornet mitt i centrum, vandrade i kvarteret the Rocks, åkte monorail, shoppade och mycket mycket mer. Dagarna gick mycket fort. Turligt nog fick vi bilen såld under dessa dagar också. Det var en tung sten som föll från våra hjärtan när vi sista kvällen fick våra pengar och lämnade ifrån oss bilnycklarna. Man ska ha tur lite då och då på en sådan här resa, det gör den så mycket mer behaglig.

På alla hjärtans dag tog vi adjö från Sydney och satte oss på planet till Auckland, Nya Zeeland.

Nya Zeeland - en månad
Det tog tre timmar att ta sig över dit. På flygplatsen i Auckland långtidslagrade vi en hel del av våra grejer. Eftersom vi nu inte längre hade någon bil kunde vi inte släpa på allt i våra ryggsäckar. Vi letade upp ett vandrarhem en bit utanför Auckland. Det tog ca tio minuter att ta lokalbussen ner på stan och den kostade inte mer en fem kronor per man. Våra tre dagar i Auckland ägnade vi åt att proviantera och planera för vår vandring på sydön. Bussresan till Wellington tog tolv timmar, sedan tog vi nattfärjan över till Picton på sydön.

När vi kom fram till Picton klockan ett på natten hade vi hoppats på att vi skulle kunna sova några timmar på terminalen där, men personalen skickade ut oss. Vi började vandra in mot centrum för att leta reda på någonstans att sova. Klockan var då två mitt i natten. Vi hittade som tur var rätt så snabbt till en campingplats, där vi slog upp vårt tält och somnade bums. Från Picton åkte vi sedan med buss till St Arnaud, det tog två och en halv timme. Vandringen skulle börja i St Arnaud. Vi hade nämligen bestämt oss för Nelson Lakes National Park. Efter en natt på vandrarhem i St Arnaud och bortsortering av saker som vi inte behövde på vandringen begav vi oss så iväg på våran tio dagars vandring. Vi hade en sagolik tur med vädret för vi hade nio dagar med strålande sol från en klarblå himmel. Det var bara första dagen som det var lite halvmulet, dock ingen nederbörd. Vi njöt verkligen av dessa tio dagar det var en mycket vacker rutt vi valt. Branta berg, bördiga ängar, fina vattendrag och mängder med blommor och växter. Vi övernattade i befintlig stugor längs leden. I stugorna träffade vi på andra vandrare från jordens alla hörn även en del ”kiwisar” hade vågat sig hit. För Nelson Lake är enligt dem erfarna inte så turistdrabbat ännu. Vattnet i nationalparken är fortfarande drickbart, vilket inte är fallet med de flesta andra vandringsställen på Nya Zeeland.

Efter vår vandring på sydön gav vi oss tillbaka till Wellington på nordön igen. Här stannade vi några dagar hos ett par bekanta till oss. Vi tog igen oss lite efter vår vandring. I Wellington hade precis deras årliga kulturfestival börjat så vi fick vara med om invigningen med bl.a. ett ståtligt fyrverkeri. När vi kände att vi var klara med Wellington tog vi tåget till Hastings en bit upp på östkusten. Strax intill Hastings ligger Napier som är en hamnstad. Härifrån slussas den mesta ullen ut från Nya Zeeland. I Napier fick vi se våran första levande kiwifågel. Den var i fångenskap. Det är en rätt så stor fågel, den kan inte flyga och har sin mest aktiva stund på natten. Därför är den också väldigt svår att få se i vilt tillstånd. Från Napier och Hastings åkte vi sedan vidare norrut. Denna gång med buss.

Vi stannade till för en natt i Taupo. Vi bodde där på en campingplats som har varmvattenpooler. Stora bassänger med 35 till 40 gradigt vatten. Härligt härligt att bada i. Vattnet togs från marken direkt underifrån som på en meter under markytan höll en temperatur på 100 grader C!

Nu var vårt mål att komma till Bay of Island, som ligger på östkusten på norra delen av nordön. Vi övernattade en natt i Auckland på vägen upp och hade turen att även där pricka in ett fyrverkeri. Med bussen från Auckland kommer man till Paihia, därifrån vi sedan tog en båt över till Russel. Där tog vi in på en campingplats som var den mysigaste campingen vi bott på under hela vår resa. Vi fick en tältplats med utsikt över viken mellan Russel och Paihia. Russel var Nya Zeelands första huvudstad och har förutom sin skönhet även historisk betydelse. Här finns bl.a. Nya Zeelands äldsta träkyrka. En mycket vacker och välbevarad kyrka med vackert broderade bänkdynor om man tar sig tid att gå in i den. I Russel njöt vi av vår sista vecka på resande fot. Vi badade och solade vid en underbar strand och strövade omkring bland Russels små pittoreska byggnader. En dag hyrde vi bil och åkte tvärs över till västkusten där vi vandrade runt i Waipoua skogen. En skog med jättelika tallar. Vår resa började lida mot sitt slut. Det var nu dags att lämna Russel för att ta oss ner till Auckland för att flyga hemåt igen. Det var verkligen vemodigt att se Russels strand försvinna mer och mer när vi tog båten över till Paihia för att komma med bussen till Auckland. Vi sov en natt till i Auckland innan vi den 17 mars tog taxi ut till flygplatsen. Vi löste ut våra grejer på långtidsförvaringen, packade och klev på planet till Köpenhamn.

Väl hemma i det svenska Sverige möttes vi av en kall, snöig och något försenad vår. Det kändes skönt att efter fyra och en halv månad vara hemma igen. Men man kan inte låta bli, att då och då tycka att en månad till skulle man haft med sol och bad med tanke på det bistra och kalla väder som nu plötsligt slår emot en så fort man sätter näsan utanför dörren.

Skriven av Anna N 1996-04

Åter till förstasidan